Snart matdags! Eller inte. Tillagningstiden låter oss ana att vi kan få vänta ett tag… för att dränera en skola misstänker jag kan ta ett par veckor.

Vi har lyxen att inte, trots att vi bor i en villaförort och inte inne i stan, behöva gå många meter hemifrån om vi vill fika på café. Vi har till och med närmare till två caféer här än vad vi hade inne i stan. Att konditorn på just det här stället dessutom är prisbelönt gör inte saken sämre.

Just Snövit fanns inte som motiv men dessa tablettaskar (tablettburkar?) var så bedårade söta att de fick vara med här ändå.

Ovan trädgränsen befinner man sig ofta i fjällen. Inga mygg och en vidunderlig utsikt, vad mer kan man rimligtvis begära av en vandringsdag?

En känsla av närhet infann sig här. Det är lätt att förstå att den här platsen enligt utgrävningar varit en samlingplats under flera tusen år. Jaktstart? Religiöst? Socialt? Ingen vet, men både känslan och utsikten är mäktig.

Fiskhålsgraven sedd från ovan av min yngsta dotter.

På språng på spång.

Leder utmärkta med vackra skyltar.

… bara dåliga kläder. Onsdagens vandring blev blöt men det funkade det med. Jag ska dock skaffa vantar som klarar regn, både till mig och resten av familjen, då det var det enda som felades utrustningsmässigt den här gången.

Vi har vandrat varje sommar sedan 2006 och det här var första gången med regn. Så vi kan inte klaga.

Denna installation hittade vi på en tur vid Evagraven i fjällen nu i veckan. Är nog mer gips än ansikte i sten men passar ändå bra på temat tycker jag.